anledningarna till varför alla människor måste falla ner och dö en dag

Hjärtskärande vackert. Så välkomponerat...

Svar; Klart att du är en av de finaste bloggarna:)



Åh du skriver så fint. Vill också.

det här känner jag igen mig i.

en massa.

ibland känner jag som dig. men jag tänker helst inte på det. jag blir så ledsen då.

Den första bilden var verkligen superfin! :)

åh dör. så jävla fint elin.

så jävligt bra skrivet. och jag tänker i princip också så ingenting spelar egentligen någon roll. egentligen.

jepp, vi är stjärnstoft. min naturkunskaps lärare berättade det och på något sett är det så himla fint, på ett annat sett är det bara jobbigt att tänka på.



fint skrivet, förresten.

Jag håller med dig, vi är stjärnstoft, vi bara är. Vad är meningen?

Ja, åh vad fint. Och så rätt.

Fast vi försvinner aldrig riktigt heller tycker jag. Inga av våra beståndsdelar försvinner liksom. En dag om fem tusen år kanske vi befinner oss i en liten man från Burma och samtidigt i en nyfödd som heter Harald. Och kanske en liten del av oss har hamnat på Merkurius.

Så brukar jag tänka när det känns för jobbigt, att vi bara är en så väldigt liten del av allt, så små och obetydliga. När jag tänker på hur kort tid vi lever om man jämför med universum. Det känns lite mindre meningslöst när jag tänker på att mina små atomer kanske en dag får vara med om fantastiska äventyr tillsammans med någon annan. Att jag bara har dem till låns några år.

Du är inte ensam med dessa tankar, kan jag säga. Allt du delat med dig av i detta inlägg har jag funderat över länge, länge.



Jag hoppas vi någon dag får svar.

Tack! Du gjorde min dag så mycket bättre! Himla bra!

men vad är då stjärnstoft? Jag tror att vi är energi, våra kroppar består utav atomer och små elektroner som virrar runt atomerna, vi upplever oss jsälva som hela men vi består egentligen utav bara små små partiklar, nu vet jag inte vad skillnaden mellan partiklar och celler är men jag tror i alla fall att de har något gemensamt, de är mycket små. När vi sedan dör så blir vi till annan energi, och på så sätt så är vi tillsammans för evigt för vi alla är energi, vi kan ta och ge energi till varandra, inte fysiskt men ibland psykiskt. Vi finns i olika former det är bara att vi inte vet om det, förutom jag och du, nu!

jag skriver en skapelsemyt.

Jag har haft exakt samma tankar inuti mitt huvud i ett par år nu och känner exakt likadant.

Att jag är en obetydlig liten varelse på en liten planet i allt det stora. Att ingenting jag gör kommer att betyda någonting. Att matteläxan jag gör är helt oväsentlig, eftersom universum är så himla stort och där ute spelar ingenting egenligen någon roll. Det känns inte som om jag kommer att kunna göra någon betydelsefull gärning här på jorden. Liksom, vad sjutton har det för betydelse att jag satte upp den där papperslappen på min vägg alldeles nyss? Vad sjutton har jag här att göra, jag som är så liten och ynklig? Och varför i helvete kan inte alla bara vara och strunta i rasistisk och nazistisk politik(och kanske ta avstånd för det mesta?) och bara leva av kärlek och egenodlade grönsaker? Det är så himla konstigt några invandrare hit eller dit kan skapa sådana samhällsproblem!

Tack för att du är så himla bra<3

wow, jättefin text och jag håller med dig! det är tur att vi har våra tankar, så att vi kan tänka på sådana här obetydliga men samtidigt så viktiga saker! universum är oändligt, men vad är oändligt? och om universum är oändligt, det är fruktansvärt stort, vad blir då vi? men tur är det att vi har tankar och känslor, så att vi kan vara betydelsefulla för någon och någon kan vara betydelsefull för oss, om nu universum inte bryr sig om oss...

men är du grymmast i världen eller vad?

Magiskt bra.

så vackert!

Att läsa detta till en grå oktobermorgon med för mycket fukt i luften gjorde detta extra intressant, extra påtagligt och jag blev även väldigt mottaglig.

Vi är stjärnstoft i universum, jag tror dig.