jag önskar att jag kunde ta med er ut i dimmiga nätter. men inga fotografier, inga ord, ingen musik kan någonsin förmedla känslan av frihet och att kunna allt i hela världen. för precis så känns allting just nu.

och jag har tagit dubbla jobb för att kunna göra precis vad jag vill. så antingen jobbar jag eller så dansar jag.

det är kanske därför jag är lite avlägsen just nu. men här är i alla fall en början på lördagskvällen som efter timtals vilseåkande med kollektivtrafik slutade med dans, nya pojkar och grannsämja hos maria: