ALLT DET DÄR OM ATT VARA PÅ VÄG NÅGONSTANS NÄR MAN ÄR TILLBAKA DÄR ALLT BÖRJADE
för flera år sedan låg jag bredvid den dåvarande finaste pojken i världen och stirrade in ovanstående element. vi hade åkt flera mil på hans moped och jag hade sovit med ett tungt hjälmhuvud mot hans ryggtavla.
allt kretsade kring honom; hans förstora tröjor, händer
genom hans hår, källarkyssar, thaisoppa i trädgården och sångerna vi kallade våra.
så tog det slut.
i flera år har jag ramlat runt bland främmande element och tänkt "jag blir aldrig kär igen, det kommer inte gå, det går inte"
fast nu är jag jättekär.
Kommentarer
Postat av: Madeleine
så underbart!
Postat av: sandra
finaste du. <3
Postat av: moa
ååh ! <3
Postat av: Krillan
<3
Postat av: Karoline
Jihoooo! :D
Postat av: grethe
<3
Postat av: Hedvig
Men åh. Jag blir så himla glad alltså.
Trackback