fourteen autumns

när jag fjorton citerade jag håkan hellström och klottrade "jag står framför spegeln jag vill förändra allt och allt som jag ser i den" med svart bläck i handflatan. i en av de 378 dikter som finns sparade sedan sjunde klass skrev jag "vem är så dum att man håller min hand hårdare än någon annans?". varje morgon vaknade jag med en sten i hjärtat för jag kunde överhuvudtaget inte förstå vad det skulle vara för mening med min existens och jag hade ingen som helst förståelse för varför min kropp inte tycktes kunna känna lycka.

när man är fjorton är ens liv antingen skitbra eller skitdåligt.
ena sekunden är det kalas-jippie-tjohej-bästa-vänner-party-pojkvän-kärlek,
medan det nästa sekund är helvete-svart-depp-hjärtekross-otrohet-bajs-ovänner.
och jag är så himla glad över att slippa vakna med bröstkorgen full av grus.
åh. du har så rätt i det du skriver. det var verkligen så.
gillade den sista raden hemskt mycket.
jag är 17 år och vaknar fortfarande varje dag med bröstet fullt av grus
Åh ja, jag är också hemskt glad över det! För några veckor sedan insåg jag att jag inte längre har den där jäkla tonårsångesten (och aldrig mer kommer känna den) och jag blev så glad!
jag älskar fjorton. det är den finaste åldern jag kan minnas. kanske inte för att den nödvändigtvis var sådär makalöst fin, men dagen jag fyllde femton fick jag åldersnojja för första gången & sen dess har jag längtat tillbaka.
sjutton är nummer två.
ps. jag är gammal.
jag är också 17 år och jag vaknar just nu med grus i bröstkorgen ändå. för mig har inte den där perioden gått över. den finns kvar. jag hatar det.
Jag är så otroligt glad över att inte vara fjorton och ensammast i världen längre.
jag är så himla glad över att slippa vara fjorton år och dum i huvudet och överdeprimerad, men jag vet fan inte om femton år är bättre och att låtsas vara lycklig för man har allt så man borde kunna vara det.
undrar nästan om inte du är en något klokare och vackrare variant av mig själv..du lyckas sätta fingret på precis allt.
tack.
e-x-a-k-t precis så ju, fint skrivet!