hempromenad kvart över åtta på morgonen med världens största leende trots snöstorm.

i lördags var vi ett tjugotal flickor och pojkar som över en natt förvandlades till tanter och gubbar. det var nämligen fest med pensionärstema hos maria!!

tant greta. aktiv i missionskyrkan och samlade in underskrifter angående organisationen i båstad.

min karaktär var charterkärringen birgitta. pratade högt och brett på skånska om varma länder och exotiska män. hon var fin!!! saknar henne lite. får plocka fram henne när det känns grått och trist.

helsingborgsfolket är festligt och dansade visst hela natten medan jag gick och la mig redan vid tre tiden. annars var mest populära sysselsättningarna sällskapspelande, kakätande, diskussioner om diverse åldersrelaterade sjukdomar och hångel.

är typ sämst på att plugga.

tre fyllenätter på raken och nu orkar jag knappt mer.

min hand är helt förstörd av skrubbsår och ett eventuellt brutet finger. allt känns bra men konstigt. väldigt apelrydigt. igår var det middag - madison - efterfester - dagen före dopparedagen och sedan förstörde jag allt. krossade hans hjärta i min hand. vill inte förstå att det är såhär; att han hatar mig, vill inte prata med mig. men det spelar ingen roll för jag vet ändå inte vad jag ska säga eller hur jag ska vara. det känns så himla sorgligt.

jag vill aldrig mer att någon ska tycka om mig för det gör bara ont ändå.

dag två,

är precis jättetrött och jätteledsen på allt.

vill att han ska sova bredvid. vill spola tillbaka tiden och säga "okej då, vi provar" istället för att döda allt på en sekund. önskar att han åtminstone kunde titta åt mitt håll då och då så att våra blickar kunde mötas lite. just nu är allt så kallt.

dag fem,

allt händer väldigt fort.

vi blir vänner igen och han sover här varje natt för jag vill vara nära mest hela tiden.

och låtar som får hjärtat att explodera för tillfället är här:

maten. såklart. grekisk sallad hundra gånger om dagen. minst!

akropolis. faktiskt overkligt fint. rättså turistigt, vilket ju är förståeligt. men ändå obligatoriskt besök!!

clementiner. en hel påse för en euro. wow!!!

det här. vädret vattnet vinden.

att folk trodde jag var lady gaga. på allvar!! några tonåringar vid tunnelbanan bara utropade "LADY GAGA" när de fick syn på mig. pappa höll på att kikna av skratt och mamma hade inte riktigt koll på vem lady gaga var egentligen.

grekisk öl. låter lite sådär men är alldeles fantastiskt!!!

simma i solnedgången.

kvällskaffe. på hotellets takterass med ett upplyst akropolis som bakgrundsbild.

åka båt. till tre fina öar!!! varvid kameran dog vid första anhalten. bläää sämst.

bubbelgumsglass. mest genialiska smaken!!! wow.

familjen! ändå viktigaste och finaste saken med semester. hinner ju knappt träffa dem mer än en eller två dagar i sträck så det var fint att kunna hänga på riktigt utan skol- eller jobbstress för en gångs skull.

mamma & pappa. åh.

orkar inte redigera så noga/duktigt. nu ska vi liksom se harry potter!!

känner mig ändå himla lycklig just nu. alla människor är overkligt fina. så skönt med verklighetsflykter i vardagen när allt är rutin!!! men måste nog ändå ta minipaus i rymmande nu; vara duktig flicka.

sminkedink och påklädnad och typ tequila sunrise för nu är det traditionsenligt onsdagsfest!! superpepp på stundenten wooop.

vad är viktigt i ett förhållande? tillit, närhet och humor.
har du gråtit framför någon du tyckt om någon gång? ja.

allting var ganska hektiskt. bil hit och bil dit. packa upp och packa om. ständiga rädslan i maggropen; oron över transportmedlen i luften.

blev liksom tvungen att hasta iväg på morgonen och köpa ny kamera eftersom laddarsladden till den andra glömts kvar i båstadbostaden. sagt och gjort! en canon powershot g11. så himla fin och bra och min lilla bebis.

och så kom den fruktade flygfärden. alltså. jag blir så superarg på mig själv att jag inte kan kontrollera känslorna och rädslan. fick panikattack och hulkade och grät och människorna var snälla så jag fick sitta bredvid pappa till sist.

här är vi på snabbvisit i amsterdam och dricker svinkall öl. kan vara den som räddade sista flygtimman!! men vill också bara berätta lite snabbt vad som hände idag när vi flög;

min flygrädsla är sådan att den nästlar sig fast i hela kroppen och knoppen så man liksom inte kan tänka på något annat än precis det som händer i sekunden, om det skumpar till eller motorn tystnar litegrann. egentligen tycker jag varken att starten eller landningen är särskilt jobbiga, utan det är just tiden högt högt ovan molnen som är olidlig.

så idag, mitt i allt när föräldrarna halvsov och jag halvgrät inombords samlade jag mod till mig och stammade fram något osammanhängande om hur dåligt jag mådde till en flygvärdinna, som föreslog att jag skulle följa med och hänga lite hos dem i bakänden av planet. såååå det gjorde jag!! det var fint och alla var så snälla och omtänksamma trots att jag var helt förstörd och knappt kunde prata med min grumliga gråtröst. sedan fixade de så jag fick komma in och hälsa på i cockpiten och flygkaptenerna var så HIMLA GULLIGA. alltså jag med min skeva flygplansbild har typ trott att de sitter på helspänn & så och försöker fixa när planet skakar. tänk så fel man kan ha!!!! haha. den ena satt och sydde i en knapp i sin kavaj. så fint folk!!!!

känner mig lite lättare nu.