tre fyllenätter på raken och nu orkar jag knappt mer.

min hand är helt förstörd av skrubbsår och ett eventuellt brutet finger. allt känns bra men konstigt. väldigt apelrydigt. igår var det middag - madison - efterfester - dagen före dopparedagen och sedan förstörde jag allt. krossade hans hjärta i min hand. vill inte förstå att det är såhär; att han hatar mig, vill inte prata med mig. men det spelar ingen roll för jag vet ändå inte vad jag ska säga eller hur jag ska vara. det känns så himla sorgligt.

jag vill aldrig mer att någon ska tycka om mig för det gör bara ont ändå.

dag två,

är precis jättetrött och jätteledsen på allt.

vill att han ska sova bredvid. vill spola tillbaka tiden och säga "okej då, vi provar" istället för att döda allt på en sekund. önskar att han åtminstone kunde titta åt mitt håll då och då så att våra blickar kunde mötas lite. just nu är allt så kallt.

dag fem,

allt händer väldigt fort.

vi blir vänner igen och han sover här varje natt för jag vill vara nära mest hela tiden.