för flera år sedan låg jag bredvid den dåvarande finaste pojken i världen och stirrade in ovanstående element. vi hade åkt flera mil på hans moped och jag hade sovit med ett tungt hjälmhuvud mot hans ryggtavla.

allt kretsade kring honom; hans förstora tröjor, händer genom hans hår, källarkyssar, thaisoppa i trädgården och sångerna vi kallade våra.

så tog det slut.

i flera år har jag ramlat runt bland främmande element och tänkt "jag blir aldrig kär igen, det kommer inte gå, det går inte"

fast nu är jag jättekär.