det känns som att jag cyklar på livets uppförsbacke just nu; och min kondition är ju så satans dålig och JAG ORKAR BARA INTE. runt omkring och inuti är allt bara kaos-kaos-kaos. rummet är en enda röra, filofaxen full av förödande läxor, håret tycks leva sitt egna lilla liv, alla mina kläder är fula och om åtta timmar har jag körlektion. jag som bara vill ha den där svåråtkomliga lilla rosa lappen så att jag slipper promenera den äckliga dumma vägen till skolan fler gånger för att skånetrafikens satans bussar inte kan förmå sig själva att gå fler än två gånger om dagen. TVÅ GÅNGER OM DAGEN?! det är ju ingenting och jag måste ha allting så jag orkar bara inte.

ni är många som undrar om skolan jag går på och hur det är där, så nu tänkte jag att vi tar allting från början till nästan-slut. för riktigt slut är det som tur är inte förrän nästa sommar.

apelrydsskolan ligger cirka fem minuters bilfärd utanför centrala båstad. skolan ser knappt ut som en skola; liknar snarare en tjusig herrgård med tillhörande bästa utsikt. bara en sån sak att vi har fullfjädrad havsutsikt från vårt klassrum.

när man går första ring på min skola så bor man oftast inackorderad på skolans internat eftersom de allra flesta studenter inte alls bor i närheten. internattiden är alldeles-alldeles-alldeles fantastisk, vilket man tyvärr knappt inser förrän man flyttat ut. varje dag blir man serverad frukost, lunch, middag och kvällsfika på tider som helt plötsligt är viktigaste kom-ihåget i ens liv. bästa stunden på dagen är kvällsfikan som består av vansinnigt goda mackor, överdosering av kaffe, de märkligaste samtalsämnena som ger en skrattkrampattacker och ibland får man chokladpudding. om solen skiner så kanske kocken bestämmer sig för att byta ut den egentliga lunchen mot korvgrillning på uteplatsen.

emellan mattiderna hinner man med att plugga, sy, träna på gymmet, gå till havet, kolla på teve eller något annat högst väsentligt. alla lektionssalar står öppna till tio-någonting så att man kan pyssla & fixa med sånt man vill. ifall någon fyller år så kan man ställa till med kalas i prinsessköket!

kanske den bästa saken med att bo på sin skola är att man under rasterna kan samlas inne på någons rum och kolla på senaste avsnittet av gossip girl. under vår internattid var det alltid marias och sofies rum som gällde. deras dörr var aldrig låst och ifall man gick dit låg det alltid en liten människohög i sängen och myste.

det finns så himla mycket fint att berätta om hur det är att bo på internat, och ifall ni har några konkreta frågor så är ni hemskt välkomna att ställa dem så lovar ja att besvara. men hursomhelst, en dag på våren måste man börja leta boende inför tvåan och då gör man bäst i att haffa någon vän som man kan tänka sig gå bra ihop med. sedan letar man febrilt på blocket, icas anslagstavla eller var som helst tills man hittar ett boende som känns rätt och sedan skriver man kontrakt med hyresvärden. vi hamnade i det här huset:

och plötsligt blev våra liv lite mer såhär:

att ha sitt lilla egna bo ger såklart oändligt mycket mer frihet än internatlivet gör, dock kommer det med tusen måsten om att laga mat, diska, städa, tvätta och sådana tråkigheter. egentligen är det som två helt skilda liv, och det är kanske det som jag tycker så himla mycket om. ingen dag tycks vara den andra lik och ens liv är lite hit och dit och det är ju smått fantastiskt.

i tvåan brukar det bli lite mer hemmafestligt, typ såhär:

i trean kommer det bli lite mer såhär;

...men mer än så vill jag inte avslöja förrän i augusti. ifall ni har några konkreta frågor så är det som sagt bara att fråga på! inom en snar framtid ska jag även försöka fixa ett inlägg som handlar om själva utbildningen jag går. på återseende!

plötsligt förvandlas jag till det tunnaste lilla asplövet i världen som inte på något sätt kan sluta darra. ingen annan famn än din är tillräckligt hård för att göra mig glad just nu & du är på andra sidan landet. nu ska jag vara lite trasig och livnära mig på den här spellistan ett tag. godnatt.